Brittsommarfiske i Kvarnsjön

Förutsättningarna framstod som optimala: mild och fuktig väderlek, lite vind och en vattentemperatur som ligger inom fiskens trivselintervall. Ändå var det märkbart mindre vak och färre fjädermyggor i farten än förra helgen. Kanske saknades någon parameter i den komplexa väv som tillsammans bäddar för ett riktigt bra torrflugefiske. Inte så att fisken inte vakade, nej, men det var inte det där oupphörliga surplandet och smackandet som förra gången under de tidiga morgontimmarna. Vilket kanske var bra på sätt och vis, eftersom det lätt kan förleda även den mest ståndaktige fiskaren att ständigt lägga om kasten. Med skrämd fisk och tom fiskekorg som resultat.
P9240023
Den här gången tacklade jag upp med en balsageting som ändfluga och en Klinkhamer som upphängare. Ändflugans större vikt fick tafsen att sträcka bra, och vid torrflugefiske på blanka vatten tycker jag om att fiska med riktigt lång tafs (en sisådär 5 meter). Så här i slutet av september skulle man kunna tro att även en geting skulle falla regnbågen i smaken, men samtliga fem påslag kom på Klinkhamern märkligt nog.
P9240046
Den första fisken gick upp i ett luftsprång och slog sig lös, den andra sprängde tafsen genom att först dra på djupet och sedan gira tvärt för full maskin, men si den tredje kom i alla fall upp. Men den betedde sig inte som regnbågar normalt gör i den storleken; efter första utraset gick den i stället och spände ett par meter från ringen och skakade oupphörligt på huvudet på det sätt som betydligt större bågar ofta gör. Ingenting gör mig förresten mer nervös under en drillning än när en stor regnbåge går och rister så där på huvudet, i synnerhet när det sitter en riktigt tung fluga i käften. Men nu var det en Klinkhamer, som dessutom satt stadigt förankrad "in the scissors" som engelsmännen säger när flugan sitter precis i käkvinkeln.
P9240036
En fjärde fisk passade förresten på att knipa flugan i ett kraftfullt vak två meter från flytringen just när jag höll på att behandla fluglinans spets med silikonpasta. Man kan få hjärtslag för mindre.

Fiskens huggvillighet bestod även sedan solen klättrat en bra bit upp på himmelen, men ett byte till sjunklina och streamer krävdes för att komma ned till fiskens djup. Solen trycker ned fisken på åtminstone två eller tre meters djup i det klara vattnet, även när temperaturen i ytan ligger inom ramen för vad fisken finner behagligt (idag låg den på 16°C).
P9240048
Trots det vackra höstvädret fanns bara en fiskare till på sjön, också han i flytring. Av de svavelosande haranger som rullade över sjön på morgonen (medan fisken ännu vakade) förstod jag att det inte bara är jag som ibland har problem med att kroka fisken på torrfluga ;-).
P9240043
|