På djupt vatten i Kvarnsjön

Med nyinförskaffat portabelt ekolod begav jag mig igår på eftermiddagsfiske i Kvarnsjön. Vissa modeller av ekolod är nu så små att de kan bäras runt halsen i en rem avsedd för mobiltelefoner. Mycket behändigt vid flytringsfiske, med tanke på det begränsade utrymmet och bristen på plana ytor. Givaren kan antingen bogseras en bit ifrån flytringen (i flottör) eller fästas vid och hängas direkt från flytringens sida (utan flottör).

Hursomhelst; som vanligt påbörjade jag fisket utefter sjöns sydöstra branta kant och kunde snabbt konstatera att djupet ligger på cirka 7 meter redan ett tjugotal meter från land. På hela sträcka fram till sjöns östra spets fick jag dock inte ett endaste fiskeko, och jag började faktiskt tro att ekolodets alarmfunktion inte fungerade. Det handlar trots allt om en sträcka på omkring 300 meter! Att jag dessutom drog på en "olarmad" fisk förstärkte misstankarna. (Nämnas skall att lodet ligger i den allra lägsta prisklassen, och dessutom kommer från en okänd tillverkare.)

Men nej, en svepning med simfenan i lodets mätsektor genererade ett alarm (förvisso som en "liten" fisk, men ändå). Först när jag kom ut på niometersdjupet blev alarmen frekventa, och displayen indikerade både små och stora fiskar. Anmärkningsvärt var att fisken med få undantag höll sig tätt över botten. Borde inte sjön vara tillräckligt djup för att det ska bildas ett språngskikt någonstans i vattenpelaren, eller sker med tiden en total vattenomvandling med relativt jämnt fördelad temperatur som resultat? Att ingen fisk tycktes röra sig i mellanskiktet kan tyda på det, och att den därför tvingas "sulk at the bottom in the dog days of summer" som brittiska reservoarfiskare brukar säga.

Förvånande är också att den senaste tidens mycket ostadiga väder med ymnigt regnande inte har bringat ned vattentemperaturen nämnvärt. När den väl parkerat vid tjugo grader redan i slutet av juni tycks inget annat än långa mörka höstnätter kunna rå på den.

Vad är då nyttan med ett ekolod? Som dagen skulle visa består den kanske inte främst i fler fångade fiskar. För även om jag faktiskt lyckades lokalisera fisken betydde det inte att den var särskilt ivrig att bita i mina flugor. Det markerade området på kartan nedan höll mycket fisk. Alarmfunktionen fungerade bra, näst intill för bra med ett ständigt pipande som pockade på uppmärksamhet (ett för de små, två för de stora).
lod
Tripp, trapp, trull. Regnbågståget går. På åtta meters djup.

Frågan kvarstår varför så mycket fisk samlades just där, när området med samma djup var betydligt mer utsträckt (se djupkartan under Filhämtning). Kanske har det med en lämplig bottenstruktur och tillgång till föda att göra, där vattenväxter säkert kan spela in. Området släppte hursomhelst ifrån sig fyra feta regnbågar, dock ingen över 1,5 kilo.
kvarnsjon
Med en snabbsjunkande lina och förtyngd streamer kan det vara svårt att kontrollera det djup flugan fiskar på. Metoden att räkna ned flugan kan säkerligen vara användbar. Annars är risken stor att flugan fiskar än för högt, än samlar bottengrums. Den höga vattentemperaturen gör också, misstänker jag, fisken en smula letargisk och obenägen att jaga efter byten ett par meter upp i vattenlagret. Kontentan av detta blir att ett ekolod inte frälser fiskaren. Men, vad som kan vara minst lika intressant som att fånga fler fiskar är att få konkret kunskap om ett vattens djupförhållanden, samt vissa ledtrådar om fiskens beteende.
|