Fjädermyggor i gryningen

Mönstret i Kvarnsjön består; under lördagens gryningsfiske blev det väldigt tydligt hur mycket fisk Kvarnsjön egentligen håller, för det vakade oupphörligt på den spegelblanka ytan. Åtminstone från klockan halv sex på morgonen och fram till åtta-tiden. Sedan, när solen steg allt högre på en molnfri himmel, avtog aktiviteten drastiskt. Även senare förekom dock en del vak, framförallt utefter strandlinjen, och jag misstänker att fisken där tog insekter som dråsat ned från träden (bärfisar t.ex.).
P9160050
För den som har möjlighet kan jag inte annat än rekommendera ett riktigt tidigt morgonfiske i Kvarnsjön under september, om inte annat så för att bara ta del av skådespelet med alla friskt vakande bågar! Under mina två senaste morgonfisken har mycket av aktiviteten varit koncentrerad till området mellan ön och den nordöstra stranden, där djupet är mer beskedligt än i andra delar av sjön. Om botten dessutom är mjuk, vilket jag tror att den är, borde det vara en lämplig grogrund för fjädermyggor.
P8260081
Jag fick sex påslag på Klinkhamern under den mest intensiva vakperioden. Jag lyckades kroka tre av fiskarna, men ingen fick syna håven! En regnbåge gick upp i ett luftsprång i samma ögonblick den kände stinget från kroken. Den slog sig fri med stor frenesi, och jag kunde tydligt höra hur stjärtfenan smattrade i luften. Sannerligen ett härligt ljud. Två andra fiskar satt på lite längre, men lossnade lika plötsligt som oförklarligt. Möjligen var jag lite för snabb med att sträcka linan, och min känsla är att risken för detta ökar på en helt stilla yta. Med lite vind ligger fluglinan sällan helt rak på vattnet, och linan sträcks då med viss fördröjning. Men framförallt handlade det nog om att inte ha tillräckligt med is i magen. Denna totala tystnad och stillhet i den tidiga morgonväkten förstärker på något sätt varje rörelse, och det är mycket svårt att inte överreagera när fisken tar flugan. . .

Den här gången, med större koncentration av kläckande fjädermyggor, var det också tydligt att vissa fiskar snodde runt i täta cirklar och vakade upprepade gånger. Vid två tillfällen fick jag faktiskt fisken att ta flugan genom att kasta mot ett sådant område. Men lika ofta hände det att fisken inte tog min utlagda fluga, trots att den vakade bara ett par meter därifrån. En tänkbar förklaring (förutom att flugan inte passade förstås) är att fiskens "fönster" upp mot vattenspegeln blir mindre ju närmare ytan fisken går, och med en liten diameter på "fönstret" måste fisken förstås komma ganska nära flugan för att få syn på den. Vid detta tillfälle var det uppenbart att många fiskar jagade tätt under ytan i sin jakt på kläckande fjädermyggor.

När solen kom upp lyckades jag i alla fall ta en fin regnbåge på streamer med maraboustjärt, alldeles utanför den riktigt branta berghällen i sjöns nordöstra hörn. Utanför vasskanten till höger om denna berghäll gick även en fisk och vakade, trots att solen kommit upp, och den fisken lyckades jag kroka (men inte landa) på en Klinkhamer. Vattnet har nu blivit så höstklart att jag såg blänket från fiskens sida i krokningsögonblicket, trots ett avstånd om cirka femton meter.
P9190007
Härligt! Och ännu härligare att veta att fisket nu bara blir bättre och bättre. Under försommaren blev inte många fiskar tagna på torrfluga, men det finns goda chanser att reparera den skadan under den kommande månaden.
P8260029
|