Snöpligt slut på Kvarnsjöfiske

Allt började bra, om än en smula sent. Efter cirka tjugo minuter ute på sjön noterade jag dock att flytringen fått viss slagsida. Och visst, vänster ponton var inte längre lika trind och spänd som den varit på parkeringen. Den påminde i stället mer (och mer) om en överjäst vetebrödsdeg. Betryggande att erfara var att man flyter rätt bra på en (1) ponton, även om sittställningen förstås gradvis blir alltmer skruvad. Nu får vi se om lagningen håller, och det testet utförs just som bäst. På torra land, i vardagsrummet, för säkerhets skull.

De flesta tycks vara överens om att blåsor tillverkade i PVC är en smula känsliga, framförallt i sömmarna. Man bör undvika att blåsa upp dem alltför hårt; en rekommendation jag inte alltid hörsammat. För även om man sitter relativt högt i Togiak (från Trout Unlimited) är det tungt att driva fram farkosten, och med maximal lufttmängd blir det trots allt lite lättare.

Det bästa materialet tycks vara polyuretan, något som också avspeglas i priset. Något som förvånade mig när jag gjorde lite research på nätet var att Fish Cat 4, som brukar framhållas som kungen bland flytringar, faktiskt har blåsor gjorda i PVC. För att få en flytring från tillverkaren Outcast med blåsor i polyuretan måste man välja en Fat Cat (alternativt en Super Fat Cat). Och de säljs förstås inte i Sverige. . .

Nåväl, vi får väl se om lagningen håller. Och skulle den hålla under återstoden av säsongen blir det hursomhelst en ny ring till våren. PVC åldras och skulle det gå hål i båda pontoner samtidigt kan förstås konsekvenserna bli annorlunda än vid gårdagens fiske.

Och hur var det då beställt med aktiviteten bland fiskare och fisk i Kvarnsjön denna första lördag i september? Två andra flytringsfiskare fanns redan i sjön när jag påbörjade fisket vid halvsju-tiden på morgonen. Kul! Vad beträffar fisken vakade några fiskar sporadiskt på den spegelblanka ytan, och jag såg flera getingar fångade i ytfilmen. Utanför den långsträckta berghällen i sjöns nordöstra del fanns även ett större område med minst ett tiotal "bubbelblaffor" efter fisk som jagat ytinsekter tidigare på morgonen.

Nästa gång (alltid denna "nästa gång") vill jag vara på sjön åtminstone en timme före soluppgången och försöka fånga en av dessa skygga fiskar på torrfluga. Det måste bara gå om man beväpnar sig med tålamod, tunna tafsar och is i magen (dvs. att vänta ut fisken i stället för att lägga om kasten stup i ett).
|